Som dom flesta vet nu så har jag fått diagnosen Leukemi. Lymfatiskt Leukemi. Allt började med att jag hade feber ganska ofta från Augusti och kände mig förkyld osv..tänkte som att det inte var något, att mitt immunförsvar var jättedåligt eller något? Men sen för någon månad sen så började mina lymfkörtlar svälla upp, ni kanske har sett det har lagt ut en bild på en iallafall! Vi ringde och frågade om det var normalt, och ja visst var det normalt. Det visade bara att immunförsvaret funkade, happ tänkte vi.. det var ju skönt! Och för några veckor sen så började jag känna mig svimfärdig då och då, helt slut så fort jag gick upp för trappen. Struntade som i det ett tag, sen på en träning så tog det bara stopp. Det började svartna för ögonen och jag kunde inte andas, fick lägga mig på en säng resten av träningen och var livrädd.

Nästa dag så for vi till vårdcentralen i Holmsund och tog blodprover, urinprov och halsprov. Dom sa att jag hade Streptokocker i halsen, då var ju det problemet löst tänkte vi. Inget problem lixom, lite medicin sen borta? Men sen skulle vi få prata med doktorn, och han började känna om jag hade några svullna körtlar lite här och var.. dom kom också fram till att jag hade jättelågt blodvärde och dom kunde inte se varför, så dom skickade upp oss och proverna till Sjukhuset. Medans vi hade lämnat in proverna satte vi oss och åt, så hungrig som vi var efter all väntan haha.. dom skickade med ett papper också som vi tjuvläste lite när vi satt och åt, och där stog det att dom hade inte en susning om vad det kunde vara? Paniken började stiga lite, men jag höll mig fortfarande till att det var Streptokocker och typ lågt blodvärde? Så när vi hade ätit klart gick vi till väntrummet och väntade på att dom skulle komma med svar. Tillslut kom dom och då ville dom ta mer blodprover, och mer.. Satt och väntade i några timmar, och sen kom dom.. ÄNTLIGEN tänkte jag. Ville ju inte missa bion med Anton på vår ettårsdag och allt.

Det första dom säger är att dom vill ha kvar mig över natten. Jag blev så jävla arg, började typ gråta. Varför kunde dom inte bara säga vad det var för något?! Så allvarligt kunde det väl inte vara tänkte jag. Så fick vi vänta ytterligare ett tag till. Sen kom det tre läkare in och berättade. Allt blev bara svart. Det enda som snurrade runt i huvudet var ''jag vill inte dö, jag ska inte dö, jag kommer inte dö!''. Det var den värsta dagen i mitt liv. Det går inte att beskriva, ingen som inte har varit med om det kan fatta hur det känns att få veta att man har fått cancer.

Alltså, det bara snurrade i mitt huvud. Jag minns typ ingenting nästan, vi gick iallafall till vårt rum som vi kommer ha ett tag nu. Satt på sängen och bara stirrade ut i fönstret med alla sjuksköterskor och läkare som frågade hur det var, VAFAN TROR DOM!? Jag ville bara skrika åt dom och hålla käften. Direkt skulle jag gå och få göra en hjärtröntgen(?) tror jag. Allt såg bra ut, inga körtlar som tryckte på. Och sen skulle jag göra en lungröntgen, samma där. Allt såg bra ut. Vi gick tillbaka till rummet och fick dropp och allt detdär jobbiga i armväcken. Helt ärligt så minns jag inte vad som mer hände, låg väl i sängen om jag minns rätt. Mamma och Mattias kom sen, och Anton. Nästa dag skulle jag opereras, vi skulle kolla om jag hade några cancerceller i ryggmärgsvätskan. Tur som fan så hade jag inte det, det minskar återfall mycket mer om jag minns rätt?

Nästa dag, (igår alltså) så opererade jag in en CVK slang.

 

Som ser ut sådär! Den går typ nästan direkt till hjärtat så det är mycket lättare att ta blod, och jag slipper ju ha massa nålar i armväcken osv.. Jävligt skönt! Har ganska ont från det nu faktiskt, men jag tar alvedon och massa så det går bra.

Idag är det tredje dagen jag är här, och mina värden har blivit grymt bra sen jag kom hit. Från början hade jag runt 130 vita blodkroppar, och som normalt ska man ha 5-10. Så det var galet mycket, och nu har dom sjunkit till 60 något bara! Så just nu håller jag på att få blod så jag ska bli mycket piggare och värdena ska höjas. Jävligt sköna nyheter på en lördagsmorgon sådär haha.. Idag händer inget speciellt, ska bara ligga på rummet och slappa. Dom kommer väl in då och då och gör massa prover. Besök ska jag också få! :)

Måste bara säga tack till alla som har stöttat mig som fan genom dethär, ni förstår inte hur mycket det betyder. Även ni som jag inte känner så bra. Jag ska klara dethär ska ni se!